Avstressning

Jag har haft stressymptomer på senaste tiden, och det var nära ett tag att det gick över till depression. Därför tänker jag skriva av mig lite här nedan.

För känsliga läsare önskar jag att ni inte läser vidare. Massor med kärlek till er hemma i Sverige!

Något som jag har tyckt starkare och starkare ju längre jag har bott här i Japan, är hur svenska människor alltid, i alla lägen, verkar tycka att de har rätt och är bäst på allt. Svenska människor verkar också väldigt duktiga på att kritisera andra, fastän de samtidigt inte är bättre själv, men det verkar de flesta inte kunna se. Det jag menar med detta är inte att varenda svensk är på detta sätt, utan att de flesta är som sådan. Jag tror att det beror på miljön vi lever i i Sverige. Jag skulle vilja erkänna att jag själv var en av dessa svenskar som alltid trodde att jag var den som hade rätt i allt. 

Jag blev på det viset därför att jag lärde mig att man skulle uppföra sig så i skolan. "Tro på dig själv", "lita på dina instinkter". Allt sådant låter bra när man hör det, men i praktiken så går det ofta överstyr när folk vägrar lyssna på andra och vägrar hålla tyst tills motparten håller med.

Det är så synd att det är på det här viset, för många svenskar är smarta och har förnuftiga skallar. Jag tror att svenskar verkligen skulle kunna lära av varandra om de bara lärde sig att lyssna och ta in det andra säger, och inte tjata ens åsikter på andra.  

Sedan har även svenskar en tendens att tro att de är experter på något så fort man vet den minsta bit av information om något. 

Har man en passion för den japanska pop-kulturen tillexempel, och har läst japanska en gång i veckan under tre år och varit utbytesstudent i Japan i ett år gör en inte till japan, det gör dig inte ens till Japanexpert.

Jag stör mig starkt på det här därför att jag många gånger ser folk som lär ut fel.

Jag önskar bara att ni inte lär ut det som ni inte är helt, helt säkra på är "rätt".